dagarna går och hösten försvinner utanför mitt fönster.
löven byter f'ärg utan min uppmärksamhet.
jag andas samma luft för fjärde dagen i rad.
och hon kämpar. vi kämpar.
våra bilturer känner ingen tid.
de varierar på dygnet.
nattfärderna är många och många solnedgångar har passerat på andra sidan bilrutan. jag ser samma träd och tänker snarlika tankar varje gång vi slickar asfalten. nyheterna är få. hoppet är tunt men vid liv.
hon är hemma nu. vi sondmatar henne varje 1,5 h.
jag anstränger mig för att orka. för att orka med tyngden av hennes sjukdom är inte lika tung som hennes frånvaro.
hon har inte ont, men hon sover mycket.
det är mycket gos här.
hjärtat värker när oddsen kommer på tal.
när orken vill lämna mig.
när stressen inför skolan bemannar mitt fokus.
när tar det slut?