Mitt fängelse. Mitt inredda fängelse. Jag har svårt att finna ord som räcker till för det jag känner. Ord som lyckas att beskriva den instängdhet jag känner fullt ut. Men oavsett vilka ord som väljs så låter det förminskat, och vid ytterligare ansträngningar låter jag som en dramatisk och bortskämd snorunge. Ser jag mina problem i större skalar så minskar dem, givetvis. Just nu vill jag inte bredda perspektivet. Jag behöver få vara ledsen över mitt fängelse. Jag behöver få vara så uppgiven över det fina vädret som inte når mig att jag blir tom på ord. Tankarna finns, men de är fåordiga. Jag vet inte ens om det är tankar. Det känns inte som att det är färdiga meningar som kastas omkring i mitt huvud. Det är inte de som tar plats. Istället flyger enskilda känslor åt olika håll. Tröttheten orkar inte beskriva dem. Istället registrerar jag ett handplock av olika känslor när jag ligger i mitt inredda fängelse. Ledsamhet. Rastlöshet. Frustration. Besvikelse. Stress. Uppgivenhet. Ånger. Ilska. Mera ilska. Känslor utan vidare beskrivning. Jag får aldrig någon större förklaring. Känslorna kommer utan bruksanvisning. Ibland tar de yttre uttryck, ibland stannar de vid en inre registrering. Jag noterar för mig själv att en känsla kommit och gått, utan att röra mig från den plats i soffan jag försjunkit mig i. Huvudet värker. Jag är tröttare än vad jag är van vid, trots att huvudet har vaknat av den nya antibiotikan. Kroppen är trött, utmattad. Utsliten. Hjärnan går på högvarv. En kombination jag inte önskar någon. Jag är vaken, men trött. Jag känner mig pigg, samtidigt som jag är totalt kraftlös. Det är svårt att förklara. Det är sol utanför mitt fängelse. Innanför murarna är det 27 grader och vindstilla. Jag resonerar med mig själv om fotboja verkligen är ett humanare alternativ till fängelsestraff eller om det bara är en illusion. Tanken på att vara hemma snarare än bakom galler låter frestande. Jag börjar att bli osäker. I ett fängelse kan skilja på min isolation och känsla av instängdhet. Mellan mina väggar börjar det att gnaga på mig, äta på mitt förstånd. Jag sitter på balkongen i några minuter. Omringad av plantor som växt sig höga. Vi har gjort det vi kunnat av den lilla plats vi har. Försökt att skapa trevlig atmosfär. Utrymmet är litet. Jag önskar att jag kunde få plats där ute. Sitta i skuggan en stund. Få lite frisk luft annat än från öppna fönster. Även utan plantorna hade det varit för trångt. Jag hittar fel överallt. Remember att det är synd om mig? Well.. var på återbesök på vårdcentralen.
Tidigare snabbsänka; 140. Dagens snabbsänka: 163. Allting känns så ironiskt. Vädret blir bättre och bättre, och jag har fått en ny medicin där utomhusvistelse är strikt förbjudet. det känns som att någon har skjutit mig i bröstet. på riktigt. annars är det metaforiskt talat, men det gör så ont. och jag är arg. arg på J som provocerar över skitsaker. arg på livet som gör att jag blir sjuk under mitt sommarlov. arg på vädret som är fint när jag inte kan vara en del utav det.. jag är arg över min maktlöshet. ingenting jag gör spelar någon roll. jag kan inte påverka, oavsett hur mycket jag än vill. jag är så less. så less och frustrerad. det finns inte tillräckligt med ord för att fylla det jag känner. Katitzie är hos veterinären. Hon ska få fina tänder och en snygg tatuering. Jag tänker på mitt lilla hjärta. Det är i övrigt jävligt ansträngande att mata tetris när jag är sjuk. Vi måste vara två, det går inte annars. Och J är också sjuk nu. Inte lika sjuk som jag, men tillräckligt. Lägenheten ser ut som en mindre krigszon. Ingen orkar ta tag i det. Jag hatar att vara sjuk när det är så fint väder. Jag är aldrig sjuk på det här sättet i snöstorm eller hellregn och grå himmel. Nej, det är alltid när vädret är som vackrast. Jag lackar. Det är tärande nog att vara sjuk. Att vara det under världens finaste dagar gör det tusen gånger jobbigare. Det äter på mig. Sliter mig itu. Jag måste fånga sol. Men istället är jag fast i en varm lägenhet och ser sommaren passera utanför fönstret utan mig. Det är verkligen tröttsamt. Å andra sidan är det väl ett friskhetstecken att jag har tillräckligt med energi för att klaga. Och jag missar inte ett tillfälle! Katitzie till veterinären. Ska hämtas i eftermiddag. Tetris tvångsmatas fyra gånger om dagen. Jag försöker att laga mat. Försöker att hålla rent. Plockar och fixar. Med feber. Med lunginflammation. Med trasiga bihålor. Med inflammerat öra. Med illamående och konstant ont i magen (biverkningar av antibiotikan). Med huvudvärk. Med hosta. Med trasig hals. Med en näsa full med äckel. Ja, jag tar varje chans jag får att gå ner mig. Tycka synd om mig själv. Vantrivas. Våndas. I sommarväder. Fan vad trött jag är på att alltid vara sjuk på sommaren och efter festivaler. Det slår aldrig fel. HPV-virus sänker immunförsvaretsa dem. Eller var det kanske cancern i sig som sänker immunförsvaret? Oavsett, det är kasst att ha dåligt immunförsvar. Det har kollats upp så många gånger utan att någon har hittat något avvikande. Inga bristsjukdomar. Inga problem med näringsupptag. Det är bara fel, utan att någon vet varför. [åh, det är så himla synd om mig] vart på vårdcentralen nu.
lunginflammation: check men, jag har mött en av de bättre läkarna på min VC. jag har blivit otroligt dåligt bemött de flesta gångerna, förutom hos de snälla tanterna som har tagit prover ur muffen på mig, så det var trevligt att möta någon respektfull och pedagogisk som omväxling. det tog all energi. de tog en snabbsänka. "Om infektionen pågått mer än en vecka och man har ett CRP värde på över 50 milligram per liter kan det då tyda på att man har en kraftigare bakteriell infektion" (1177). Mitt CRP låg på över 140.. Det var dock det dubbla när jag hade den hemska lunginflammationen för något år sen, och jag känner mig ändå relativt opåverkad sett till omständigheterna. Nu blir det frukt, kåvepenin, film och viloläge. Ni vet förkylningen jag snackade om....
Den har nått oanade höjder. Öroninflammation: check. Extrem hosta: check Migrän: check Schizofren snuva: check Fucked up-hals: check [email protected] Hemkommen från ett fantastiskt Öland Roots. Jag har aldrig varit med om ett regnigare paradis än när vi äntrade festivalområdet på onsdagen. Öland hade varit löjligt perfekt om det inte hade öst ner hela onsdagen. Vi väntade på vagnen (körd by långsammaste traktorn in the world) från parkeringen till incheckningen i över 1,5 h. I ösregnet. Det är lite viktigt att ni inte tror att det bara regnade mycket. Ni vet när det plötsligt öser ner så mycket regn att man bara måste gå ut på balkongen, ställa sig i fönstret, ta kort på vädret och kanske spela in ett litet videoklipp på vattenmängden? Tänk er det vädret - oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen. Tänk er sedan att ni står i 1,5 h utomhus i det regnet. Tänk er sedan att när vi väl kommit på vagnen så kommer vi halvvägs till festivalområdet så får vagnen punktering. Tänk er att gå med en extrem mängd packning i det vädret. Sedan stå i kö i 30 min för att få banden. Sedan gå över rötter och kottar med packningen. Tältuppsättning i regnet. Allas packning var dyngsur. Peppen var lite sådär på onsdagen. Jag hade inte ett enda torrt plagg. Skorna var genomblöta. Alla kläder var dyngsura. Det fanns ingenstans att ta vägen för att få skydd och värme. Sedan satte vi upp vårat massiva camp i regn och storm. Tre presenningar senare och mängder med batteridrivna lyktor och ljusslingor så hade vi det helt okej, även fast vi fortfarande var blöta. Det regnade hela kvällen och hela natten. Det enda jag hade på mig var bikiniunderdel och regnjacka. Det var det enda som inte var helt genomvått. Sen kom torsdagen. Den vackra torsdagen. Solen kom och allt var förlåtet. Spelningarna började och vädret var det vackraste någonsin. Kläderna var fortfarande blöta, men kylan hittade inte in på samma sätt. Det var dans, dans, dans och riktigt bra spelningar avlöste varandra i en rasande fart. Förra året såg jag totalt två spelningar. I år lovade jag mig själv att se minst dubbelt så många band, vilket per se inte borde vara så svårt, och jag lyckades med min bedrift. Jag lyckades med bravur, om jag får säga det själv. Jag såg mest fram emot Kultiration. I mitt tycke hade de den sämsta speltiden, vilket var sista spelningen på hela festivalen. För Kultiration ska inte spela i natten, i mörkret. Kultiration ska avnjutas i solnedgången. Men nu blev det inte så och de var riktigt bra ändå. De spelade flera bra låtar, men de hoppade över typ alla mina favoriter =/ Flummigare och mer älskbar kille får man leta länge efter. Marcus Berg är i en klass för sig. Lite förvånat såg min top 3 ut följande: 1. Looptroop rockers. Den absolut bästa spelningen jag sett. Jävlar vilket drag. Jag älskar promoe och mina fötter stod inte stilla för en sekund. De gick ut 200% i första låten och avslutade i samma tempo. Att få dansa med min bästa vän till en skäggig vegan var fantastiskt. 2. Partiet. Jag älskar partiet och de var underbara. Boltes kontakt med publiken var oslagbar (trodde jag) och jag sjöng med i låt efter låt. De spelade i strålande sol och vi dansade i värmen och hade the time of our lives. 3. Raske penge. Har hört någon låt med dem tidigare, men på scenen levererade de som aldrig förr. De har riktigt snabbt beat och jag hade otroligt ont i både fötter och knä efter spelningen för att det hade dansats så mycket. Jag förstod inte ett ord av vad de sa eftersom att de är danska, men jävlar vilken spelning! Jag skulle säga att Dub Inc & Jeepstarr kommer på fjärde och femteplats. Dub Inc. hade en otrolig kontakt med publiken och fick typ tusen pers att hoppa upp och ner på kommando, röra sig åt vänster respektive höger. När de fick alla att sätta sig på huk tog vakterna fram kameran och började att fota. Det var mäktigt. Att se ett helt hav av människor att sitta på huk för att sen samtidigt hoppa upp var riktigt kul. Jeepstarr instagrammade från scenen och han verkar vara en riktigt skön kille. Det var sol, det var bad och stranden är full av perfekta mackstenar. Djupa samtal avlöstes med skratt i mängder och aldrig har jag känt mig så nära min vän som då. Flickan med lockarna. Som alltid finns i mitt hjärta. Som höll mig i handen efter att ha suttit med i rummet där läkaren berättat att jag fått cancer, och som skrattat med mig tusen gånger efter det. Att uppleva festivalen med henne är underbart. Det finns ingen person som känner så många människor som hon. Jag tror att halva Öland hälsade på henne. Hon är älskad av många, och jag förstår dem. Vårt camp! Mysfaktorn var total och alla besökare som hittade till oss älskade att hänga där. Förståeligt. Förutom schysst belysning hade vi vindtätt skydd, vattenpipa, stolar, filtar och bra musik. LTR var helt hysteriska. Aldrig förr har jag varit med om sådan pepp på scen. Jag fick chansen att berätta för Boltes (sångaren i partiet) hur mycket jag älskar låten "Tråkiga killen". Jag tror att han förstod, den trevliga mannen. Jag hoppas att jag får se dem igen, snart. Som vanligt är jag festivalförkyld. Regnet och blåsten på onsdagen gjorde sitt, men den största boven var nog valda delar ur vårt crew som drogs med en vansinnig förkylning. Jag och E drabbades värst. Jag är helt utslagen idag. Festivalen bjöd på så mycket sol och värme (förutom onsdagen då som inte bjöd på något annat än storm). Kärleken låg över Öland som en stor, tjock dimma. Den gick inte att missa. Kvällspromenader i solnedgången, topless-bad i det kalla havet. God vegetarisk mat överallt med många veganrätter. Jag har hunnit med en del festivaler genom åren. Ingen hysterisk mängd, men uppåt ett tio-tal ändå. Men ingenting toppar årets Öland roots. Inte ens Ozora. För på Öland är det litet så alla känner alla. I värmen, i kylan, i blåst och i solsken hänger alla ihop - oavsett om en känner varandra eller ej. Det var underbart. Att sedan komma hem och mötas av välmående och glada katter gjorde inte saken sämre direkt. Kattvakt S har tagit ordentligt bra hand om dem, och vi har fått uppdateringar med jämna mellanrum. Våra plantor mår betydligt bättre än när vi lämnade dem. Det som återstår nu är att må bättre. Bli frisk. Men oavsett hur kasst jag mår nu, så var det värt det. Öland roots är alltid värt det. Väskan är packad, peppen är på. Imorgon åker vi till Öland.
Tetris mår mycket bättre nu btw. Katitzie äter för egen maskin sen dagen efter inlägget om henne skrevs. Det har varit två mycket händelselösa veckor. Nog för att jag kan skriva en novell om det mesta, men det har känts allt för meningslöst. Viktiga tankar har slagit mig, men jag har inte kommit för att anteckna dem. Föra dem vidare liksom. Det kommer en dag för det med. Tankarna må vara övergående, men på samma sätt som de är övergående är de alltid återkommande. Nämnde jag att jag klarade båda mina tentor? Begriper ej hur det gick till. Fick VG. Förstår ingenting. Imorgon är jag på Öland. Fyller magen med alkohol och huvudet med lyckorus. Intalar mig att lungorna enbart ska fyllas med luft, men jag låter bli att ge mig själv några löften. Det är inte viktigt med löften längre. Eller avhållsamhet. Det enda som räknas är här och nu, att Tetris mår bättre, att Katitzie är tjock och glad, att solen ska lysa på Öland, att vännerna får plats i bilen och att jag får göra någonting annat än att vara hemma och vaka över mina skattkatter. Jag längtar. Fan vad jag längtar. Kattvakten kommer att ta väl hand om mina kittys. Jag kunde inte ha valt en bättre extramappa (mamma/pappa = mappa) åt dem. Blyga Tetris tycker om honom och det är det viktigaste. Katitzie tycker om alla som klappar henne, lilla sellout där. Specialmjukmaten byts tillfälligt mot specialtorrfoder efter rådfrågan med veterinär. Jag borde inte oroa mig, men det går inte att undvika. Jag är rastlös, orolig och spänd. Som alltid. Men denna gång är jag även längtansfull, nyfiken, glad och fylld av förväntan. Jag hoppas att det blir ett fint 10:års jubileum för Öland och för oss besökare. http://www.olandroots.com/ |
Heroine.
Baby, I'm bad news. Archives
October 2016
Kategorier
|