Mitt fängelse. Mitt inredda fängelse.
Jag har svårt att finna ord som räcker till för det jag känner.
Ord som lyckas att beskriva den instängdhet jag känner fullt ut.
Men oavsett vilka ord som väljs så låter det förminskat, och vid ytterligare ansträngningar låter jag som en dramatisk och bortskämd snorunge.
Ser jag mina problem i större skalar så minskar dem, givetvis.
Just nu vill jag inte bredda perspektivet. Jag behöver få vara ledsen över mitt fängelse. Jag behöver få vara så uppgiven över det fina vädret som inte når mig att jag blir tom på ord. Tankarna finns, men de är fåordiga. Jag vet inte ens om det är tankar. Det känns inte som att det är färdiga meningar som kastas omkring i mitt huvud. Det är inte de som tar plats. Istället flyger enskilda känslor åt olika håll. Tröttheten orkar inte beskriva dem. Istället registrerar jag ett handplock av olika känslor när jag ligger i mitt inredda fängelse. Ledsamhet. Rastlöshet. Frustration. Besvikelse. Stress. Uppgivenhet. Ånger. Ilska. Mera ilska.
Känslor utan vidare beskrivning. Jag får aldrig någon större förklaring.
Känslorna kommer utan bruksanvisning. Ibland tar de yttre uttryck, ibland stannar de vid en inre registrering. Jag noterar för mig själv att en känsla kommit och gått, utan att röra mig från den plats i soffan jag försjunkit mig i.
Huvudet värker. Jag är tröttare än vad jag är van vid, trots att huvudet har vaknat av den nya antibiotikan. Kroppen är trött, utmattad. Utsliten.
Hjärnan går på högvarv. En kombination jag inte önskar någon.
Jag är vaken, men trött. Jag känner mig pigg, samtidigt som jag är totalt kraftlös.
Det är svårt att förklara.
Det är sol utanför mitt fängelse. Innanför murarna är det 27 grader och vindstilla.
Jag resonerar med mig själv om fotboja verkligen är ett humanare alternativ till fängelsestraff eller om det bara är en illusion. Tanken på att vara hemma snarare än bakom galler låter frestande. Jag börjar att bli osäker. I ett fängelse kan skilja på min isolation och känsla av instängdhet. Mellan mina väggar börjar det att gnaga på mig, äta på mitt förstånd.
Jag sitter på balkongen i några minuter. Omringad av plantor som växt sig höga.
Vi har gjort det vi kunnat av den lilla plats vi har. Försökt att skapa trevlig atmosfär. Utrymmet är litet. Jag önskar att jag kunde få plats där ute. Sitta i skuggan en stund. Få lite frisk luft annat än från öppna fönster.
Även utan plantorna hade det varit för trångt. Jag hittar fel överallt.