I fredags tog jag min examen. Jag har inte fått tillbaka min senaste tenta så egentligen vet jag inte om jag är klar på riktigt, men jag låtsas att jag är det och känner efter hur det smakar. Jag är ganska säker på att jag kommer att få godkänt, men ni vet, jag vågar inte chansa när jag är så här nära mållinjen.
Så i fredags tog jag min examen och i måndags hängde jag på låset till körskolan. Tänkte boka massor av körlektioner, den här gången får jag inte faila. Jag är här, jag är redo och jag är definitivt inte samma person som jag var för 3,5 år sen. Den här gången kommer det att ske!
.. problemet var bara att mitt övningskörningstillstånd hade gått ut.
Det innebär att jag behöver skicka en ny ansökan, med tillhörande synundersökning och allt.
Det är sommartider och sommarhandläggning. De håller fortfarande på med de ansökningar som inkom i maj (vilket jag kan se på deras hemsida). Det innebär att det kommer att dröja flera veckor, kanske en månad, innan jag kan börja köra igen.
Såatte. Det var något av ett nederlag så att säga.
Jag kör teori i väntan. Igår gick det bra. Idag känner jag mig emotionell och känslig.
Som om att minsta beröring skulle få mig ur balans. Jag vet inte varför det är så idag, det brukar inte vara så. Kanske är det för att jag drömmer väldigt intensivt igen. Som om att bilder från tidigare liv spelas upp och spelas om som gamla repriser jag glömt slutet på. Jag undrar om det är vanligt att drömmar är så intensiva som mina? Så detaljerade och informationskraftiga. Så fyllda av känslor och sagor.
Jag längtar bort igen. Mår lite dåligt av att befinna mig på samma plats igen.
Jag och J letar ny, större lägenhet. Det går otroligt dåligt. Vi vill bo kvar i området vi bor i, vilket inte borde vara särskilt svårt då vi bor i miljonprogrammet i en mellanstor stad där ryktet är sådär.
Men vi får ingen lägenhet. Inte ens med 2900 köpoäng blir vi kallade till visning.
Det känns hopplöst och jag behöver förnya mig innan jag går under. Men vi är kvar i samma gamla tvåa, med samma gamla möbler för inga nya skulle få plats.
Nu har jag tagit examen. Nu ska mitt liv börja ta fart, eller?
Varför känns det då som att jag står still?
Jag vill ut på äventyr, resa runt jorden med J, klappa söta djur och uppleva någonting annat än det jag upplever här. Vill så klart ha körkort också, och jag ska göra allt jag kan för att lyckas med det.
Men den där rotlösheten. Den gnager inom mig. Jag vill uppleva allt jag kan under min korta tid på jorden. Resa till jordens ände och tillbaka. Jag känner mig instängd här.