Hemkommen från ett fantastiskt Öland Roots.
Jag har aldrig varit med om ett regnigare paradis än när vi äntrade festivalområdet på onsdagen. Öland hade varit löjligt perfekt om det inte hade öst ner hela onsdagen. Vi väntade på vagnen (körd by långsammaste traktorn in the world) från parkeringen till incheckningen i över 1,5 h. I ösregnet. Det är lite viktigt att ni inte tror att det bara regnade mycket. Ni vet när det plötsligt öser ner så mycket regn att man bara måste gå ut på balkongen, ställa sig i fönstret, ta kort på vädret och kanske spela in ett litet videoklipp på vattenmängden? Tänk er det vädret - oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen. Tänk er sedan att ni står i 1,5 h utomhus i det regnet. Tänk er sedan att när vi väl kommit på vagnen så kommer vi halvvägs till festivalområdet så får vagnen punktering. Tänk er att gå med en extrem mängd packning i det vädret. Sedan stå i kö i 30 min för att få banden. Sedan gå över rötter och kottar med packningen. Tältuppsättning i regnet. Allas packning var dyngsur. Peppen var lite sådär på onsdagen.
Jag hade inte ett enda torrt plagg. Skorna var genomblöta. Alla kläder var dyngsura. Det fanns ingenstans att ta vägen för att få skydd och värme.
Sedan satte vi upp vårat massiva camp i regn och storm. Tre presenningar senare och mängder med batteridrivna lyktor och ljusslingor så hade vi det helt okej, även fast vi fortfarande var blöta.
Det regnade hela kvällen och hela natten. Det enda jag hade på mig var bikiniunderdel och regnjacka. Det var det enda som inte var helt genomvått.
Sen kom torsdagen. Den vackra torsdagen. Solen kom och allt var förlåtet.
Spelningarna började och vädret var det vackraste någonsin.
Kläderna var fortfarande blöta, men kylan hittade inte in på samma sätt.
Det var dans, dans, dans och riktigt bra spelningar avlöste varandra i en rasande fart. Förra året såg jag totalt två spelningar. I år lovade jag mig själv att se minst dubbelt så många band, vilket per se inte borde vara så svårt, och jag lyckades med min bedrift. Jag lyckades med bravur, om jag får säga det själv.
Jag såg mest fram emot Kultiration. I mitt tycke hade de den sämsta speltiden, vilket var sista spelningen på hela festivalen. För Kultiration ska inte spela i natten, i mörkret. Kultiration ska avnjutas i solnedgången. Men nu blev det inte så och de var riktigt bra ändå. De spelade flera bra låtar, men de hoppade över typ alla mina favoriter =/ Flummigare och mer älskbar kille får man leta länge efter. Marcus Berg är i en klass för sig.
Lite förvånat såg min top 3 ut följande:
1. Looptroop rockers. Den absolut bästa spelningen jag sett. Jävlar vilket drag.
Jag älskar promoe och mina fötter stod inte stilla för en sekund.
De gick ut 200% i första låten och avslutade i samma tempo. Att få dansa med min bästa vän till en skäggig vegan var fantastiskt.
2. Partiet. Jag älskar partiet och de var underbara. Boltes kontakt med publiken var oslagbar (trodde jag) och jag sjöng med i låt efter låt. De spelade i strålande sol och vi dansade i värmen och hade the time of our lives.
3. Raske penge. Har hört någon låt med dem tidigare, men på scenen levererade de som aldrig förr. De har riktigt snabbt beat och jag hade otroligt ont i både fötter och knä efter spelningen för att det hade dansats så mycket. Jag förstod inte ett ord av vad de sa eftersom att de är danska, men jävlar vilken spelning!
Jag skulle säga att Dub Inc & Jeepstarr kommer på fjärde och femteplats.
Dub Inc. hade en otrolig kontakt med publiken och fick typ tusen pers att hoppa upp och ner på kommando, röra sig åt vänster respektive höger.
När de fick alla att sätta sig på huk tog vakterna fram kameran och började att fota. Det var mäktigt. Att se ett helt hav av människor att sitta på huk för att sen samtidigt hoppa upp var riktigt kul.
Jeepstarr instagrammade från scenen och han verkar vara en riktigt skön kille.
Det var sol, det var bad och stranden är full av perfekta mackstenar.
Djupa samtal avlöstes med skratt i mängder och aldrig har jag känt mig så nära min vän som då. Flickan med lockarna. Som alltid finns i mitt hjärta. Som höll mig i handen efter att ha suttit med i rummet där läkaren berättat att jag fått cancer, och som skrattat med mig tusen gånger efter det. Att uppleva festivalen med henne är underbart. Det finns ingen person som känner så många människor som hon. Jag tror att halva Öland hälsade på henne. Hon är älskad av många, och jag förstår dem.
Djupa samtal avlöstes med skratt i mängder och aldrig har jag känt mig så nära min vän som då. Flickan med lockarna. Som alltid finns i mitt hjärta. Som höll mig i handen efter att ha suttit med i rummet där läkaren berättat att jag fått cancer, och som skrattat med mig tusen gånger efter det. Att uppleva festivalen med henne är underbart. Det finns ingen person som känner så många människor som hon. Jag tror att halva Öland hälsade på henne. Hon är älskad av många, och jag förstår dem.
Vårt camp! Mysfaktorn var total och alla besökare som hittade till oss älskade att hänga där. Förståeligt. Förutom schysst belysning hade vi vindtätt skydd, vattenpipa, stolar, filtar och bra musik.
LTR var helt hysteriska. Aldrig förr har jag varit med om sådan pepp på scen.
Jag fick chansen att berätta för Boltes (sångaren i partiet) hur mycket jag älskar låten "Tråkiga killen". Jag tror att han förstod, den trevliga mannen.
Jag hoppas att jag får se dem igen, snart.
Jag hoppas att jag får se dem igen, snart.
Som vanligt är jag festivalförkyld. Regnet och blåsten på onsdagen gjorde sitt, men den största boven var nog valda delar ur vårt crew som drogs med en vansinnig förkylning. Jag och E drabbades värst. Jag är helt utslagen idag.
Festivalen bjöd på så mycket sol och värme (förutom onsdagen då som inte bjöd på något annat än storm). Kärleken låg över Öland som en stor, tjock dimma.
Den gick inte att missa. Kvällspromenader i solnedgången, topless-bad i det kalla havet. God vegetarisk mat överallt med många veganrätter.
Jag har hunnit med en del festivaler genom åren. Ingen hysterisk mängd, men uppåt ett tio-tal ändå. Men ingenting toppar årets Öland roots. Inte ens Ozora.
För på Öland är det litet så alla känner alla. I värmen, i kylan, i blåst och i solsken hänger alla ihop - oavsett om en känner varandra eller ej.
Det var underbart.
Att sedan komma hem och mötas av välmående och glada katter gjorde inte saken sämre direkt. Kattvakt S har tagit ordentligt bra hand om dem, och vi har fått uppdateringar med jämna mellanrum. Våra plantor mår betydligt bättre än när vi lämnade dem.
Det som återstår nu är att må bättre. Bli frisk.
Men oavsett hur kasst jag mår nu, så var det värt det.
Öland roots är alltid värt det.