Katitzie är hos veterinären. Hon ska få fina tänder och en snygg tatuering.
Jag tänker på mitt lilla hjärta.
Det är i övrigt jävligt ansträngande att mata tetris när jag är sjuk. Vi måste vara två, det går inte annars. Och J är också sjuk nu. Inte lika sjuk som jag, men tillräckligt. Lägenheten ser ut som en mindre krigszon. Ingen orkar ta tag i det.
Jag hatar att vara sjuk när det är så fint väder. Jag är aldrig sjuk på det här sättet i snöstorm eller hellregn och grå himmel. Nej, det är alltid när vädret är som vackrast. Jag lackar. Det är tärande nog att vara sjuk. Att vara det under världens finaste dagar gör det tusen gånger jobbigare. Det äter på mig. Sliter mig itu.
Jag måste fånga sol. Men istället är jag fast i en varm lägenhet och ser sommaren passera utanför fönstret utan mig.
Det är verkligen tröttsamt. Å andra sidan är det väl ett friskhetstecken att jag har tillräckligt med energi för att klaga.
Och jag missar inte ett tillfälle!
Katitzie till veterinären. Ska hämtas i eftermiddag. Tetris tvångsmatas fyra gånger om dagen. Jag försöker att laga mat. Försöker att hålla rent. Plockar och fixar. Med feber. Med lunginflammation. Med trasiga bihålor. Med inflammerat öra. Med illamående och konstant ont i magen (biverkningar av antibiotikan). Med huvudvärk. Med hosta. Med trasig hals.
Med en näsa full med äckel.
Ja, jag tar varje chans jag får att gå ner mig. Tycka synd om mig själv. Vantrivas. Våndas. I sommarväder. Fan vad trött jag är på att alltid vara sjuk på sommaren och efter festivaler. Det slår aldrig fel.
HPV-virus sänker immunförsvaretsa dem. Eller var det kanske cancern i sig som sänker immunförsvaret? Oavsett, det är kasst att ha dåligt immunförsvar. Det har kollats upp så många gånger utan att någon har hittat något avvikande. Inga bristsjukdomar. Inga problem med näringsupptag. Det är bara fel, utan att någon vet varför. [åh, det är så himla synd om mig]