lite skämtsamt har jag som soundtrack till mitt liv "baby, I'm bad news".
det kommer från en låt med rilo kiley. jag såg dem på arvikafestivalen 2005.
många gånger har jag känt att jag är bad news. bara dåliga nyheter.
många andra gånger har det varit skämtsamt med en eftertanke på meningen som kommer efter de beryktade orden. jag bryr mig inte, jag gillar dig.
men kanske är jag dåliga nyheter. kanske är jag dåliga nyheter för alla som kommer mig nära. hur ska jag annars kunna förklara hur allting omkring mig dör? ju mer kärlek jag ger, desto mer faller allting sönder.
mina krukväxter dör. jag glömmer bort dem i perioder och när jag skamfullt åter minns dem så låter jag vattnet rinna ner i jorden tills skuldkänslorna lagt sig.
jag blöter jord och skapar hav.
blommor är levande. ändå glömmer jag deras existens ibland. glömmer att de behöver mig och glömmer att de är beroende av mig för att leva. överleva.
jag glömmer aldrig pälsarna. de fyrfotade. ändå vägrar de att blomma ut och vara friska. hela. fullkomliga. och vad gör jag av min trasighet när jag vattnat kläderna med salt och skapat hav på var plats jag befunnit mig under dagen?
min kärlek kan inte göra henne hel. mina tårar kan inte hjälpa min svartvita skattkatt. jag förmår inte läka henne och jag sitter här med världen i famnen och orkar inte hålla skenet uppe. låter allting vara fult och fel.
för ingenting kan rädda henne nu. det enda som är kvar är min tro.
min obefintliga tro.
jag är så rädd.