lördagen den 16.e juni, klockan 22:03 tog satin sitt sista andetag.
min fina fis dog i mina armar på strömsholm.
jag vet inte hur jag någonsin kommer att kunna andas igen.
det här är utan tvekan det absolut värsta jag någonsin varit med om.
och för mig är det rätt mycket med tanke på alla dödsfall jag varit med om,
mina överdoser som slutat på hiva, missbruk, lpt, skärsår, misshandel och tårar.
oavsett min historia, så har mina kinder aldrig smakat så mycket salt som nu.
och jag tror att jag kommer dö av sorgen.
dö av tystnaden som blev när hon försvann.