Tiden, ja.
Jag behandlar den inte med värdighet utan jag vårdslöst kastar den omkring mig istället för att vörda och vårda varje minut när de nu kommit till den punkt att de blivit kritiskt viktiga för mig. Jag behöver få perspektiv på saker.
Om en veckas tid och framåt kommer jag att fastna i självföraktet över min idiotiska karaktär som inte tagit till vara på tiden jag haft, och jag kommer att älta det faktum att tiden inte längre är oändlig.
Som ett barn som inte har respekt för pengar saknar jag respekt för tiden.
Jag ser den som ett faktum, ett antagande lika osäker och ogrundat som att luften alltid kommer att vara ren.
Men tiden rinner ifrån mig och jag behöver slås till insikt illa kvickt.
Jag behöver drabbas av den härliga panik som alltid infinner sig i närheten av en deadline. Jag behöver ryckas upp ur min bubbla och bli tagen i kragen.
Framför allt behöver jag regn, blåst och allmänt dåligt väder.
Det måhända låta konstigt, men jag skulle kunna ge mycket för en ordentlig snöstorm i slasktemperatur.
Inte för att jag på något vis trivs i det läget,
men det skulle onekligen vara praktiskt.
Jag behöver gråa, dystra moln och dålig motivation till tråkiga aktiviteter.
Istället är det fint höstväder och jag är sugen på att möta livet och dansa i höstlöven som fallit ner på marken. Jag längtar efter att skapa ordning här hemma -rensa ur garderoben rejält samt ordna upp det i thé-skåpet (det kan låta som en enkel uppgift, men till saken bör nämnas att vi dricker väldigt mycket thé här. Vi har mera sorters thé än du någonsin kan tänka dig. Och det är ostrukturerat. För mig känns det som att vara i himlen och himlen är dammig. Ska man ha massor av underbart thé så ska det fan vara ordnat också. Ingen bor i ett stökigt palats. Det hör liksom inte dit.) och göra husmorssysslor som äppelchips.
Den där tvångsmässiga lyckan över fint väder och viljan att städa är någonting som troligen varenda student kan känna igen sig i.
Där befinner jag mig nu.
Så sjukt jävla fint väder.
Jag ligger galet efter i projektarbetet och det går verkligen åt helvete i gruppen.
Snart är det tenta och jag har FORTFARANDE INTE ÖPPNAT DEN VIKTIGASTE BOKEN AV DEM ALLA.
Tiden rinner iväg,
och här sitter jag och bloggar.
Suck.