jag har pratat med en kvinna som kan det där med spöken/energier.
det är bästismamma (alltså inte min mamma, men min bästis mamma) och jag tror mycket på det hon säger.
när jag förklarade vad som hänt så svarade hon säkert att det inte rör sig om någon snäll och mysig energi. det är en manlig drogmissbrukare jag fått hem.
hon fick efter det uttalandet veta att jag jobbar med missbrukare, och då utbrast hon "ja, men då var den gåtan löst! då har du nog fått hem någon ande med dig som behöver din hjälp". vi har nyligen haft avlidna patienter, så helt ologiskt är inte hennes resonemang.
när jag berättade att jag sagt ifrån till energin och bett den att lugna ner sig, samt att jag upplevde mig respekterad men att mitt önskemål inte var omtyckt, så sa hon att jag kan ha retat upp energin. den vill ha min hjälp. den behöver min hjälp, och den kan ha blivit frustrerad av att jag bad den hålla sig undan.
jag fick tips på hur jag skulle gå tillväga och jag ska försöka att följa hennes råd när jag upplever lugn och harmoni omkring och i mig.
på sistone har jag känt mig annorlunda. det är någonting som har skett med mig.
jag har sedan en tid tillbaka (en längre tid) känt en större kontakt med naturen.
jag har upplevt rörelser i vinden och i energier omkring mig.
i saker som för andra förefaller döda har jag känt liv.
det är svårt att förklara, men jag har känt närvaro och kontakt med energi omkring mig. med jorden och med alla element. det har dock varit i sån extremt liten skala att jag inte fokuserat på det eller valt att gräva djupare i det. det har varit lättare att bara avfärda det som nonsens. jag är ju en skeptiker av högsta rang. men visst. jag har övat mindfulness och mediterat under en så lång period nu att det kanske har öppnat mitt medvetande lite.
jag minns att jag hade stor kontakt med naturen när jag var yngre, typ i 10-års åldern. men då var det en lek för mig. jag lekte att jag kunde tala med träden, att jag kunde känna deras känslor och se deras liv. men jag vet inte hur mycket som var lek och hur mycket som egentligen var andligt utvecklande.
det kanske är så att det har funnits i mig latent hela mitt liv, men att det har brutit ut nu. att denna livsomvälvande händelse med cancer och allt däromkring har gjort att det här sinnet har brutit ut nu. typ som att psoriasis bryter ut vid stress, så kom den här nu när jag har massor omkring mig med min hälsa.
kanske. jag vet inte.
de senaste dagarna har varit lugnare, men inte lugna.
jag känner fortfarande energin i rummet, mest om kvällar/nätter, men den är inte lika aggressiv som tidigare. det är ändock lite läskigt.
får se hur det artar sig i helgen.