kvällen blev en av de bästa. kanske omfamnade jag något osynligt och blev fångad för ett par timmar, oklart vad storheten var, men uppenbarligen fann jag den i de små sakerna. som vanligt. att jag fortfarande förundras och överraskas över det kan då och då få mig att le lite naivt och skratta till åt min glömska. men jag trivs.
vi fann en tillfällig vapenvila, jag och verkligheten. universum och jag är tillfälligt sams. det är lovande och uppmuntrande. det är dock en tärande relation.
balansen mellan oss är ojämn. jag vet inte hur länge jag behöver ge för att få tillbaka. när jag bestämmer mig så blir jag belönad. när jag tvingar till mig harmoni med meditation så belönas jag sisådär en minut efteråt eller två veckor senare. det är en oklar och frustrerande väntan och jag har dåligt tålamod.
jag fångar det vackra och försöker att minnas det med värme.
det håller bitterheten borta. men når den mig ibland. väderbaserat humör.
idag är det vegofesten. systermys i tvåtal och jag längtar efter frökramar.
ingenting får en så hel som dem. det kommer att bli en bra dag.