Det som egentligen var en kommentar till min gudinna blev ett inlägg.
---
samma förbannade hamsterhjul och jag är livrädd att fastna, fast jag känner att jag redan har fastnat med ena foten.
jag är grisen på väg mot kniven, marshmallowsen på väg mot elden, skötaren cyklandes på väg mot jobbet, bilisten mot affären (givetvis i passagerarsätet. att faktiskt skaffa körkort vore för mycket av en bedrift för en sån som jag).
jag är den falskt skrattande vårdaren i fikarummet.
jag är den nedtystade eleven i klassrummet - den som kämpar och alltid tycker och påpekar, men inser att det inte tjänar någonting till, ty ingen lyssnar och tar in vikten av det som sägs.
jag är den sömnlösa, patetiska ursäkt till människa som varje dag slösar bort mitt liv i hamsterhjulet.
och någon dör ung.
pojken i trädet.
flickan i rummet.
barnet i sängen.
caspian i drömmen.
fan vilket deprimerande liv.
jag hatar fan det här.
jag kom på mig med att mina morgonsvordommar var så banala att jag tystnade. att min ilska inte sträcker sig längre åt en kollegas p-bot och läkarnas jävla utsatta parkeringsplatser precis framför entrén när min kollega ska behöva gå flera HUNDRA METER till ingången.
fan. har detta blivit mitt kall?
klaga över vägen från parkeringen till entrén?
var det allt som blev av mig?
var det allt som blev kvar när gamarna var nöjda med sitt byte?
vad hände med kampen?
glöden?
känslan?
den där lilla gnutta livsvilja vi alla (förmodligen) har inbyggda som får oss att känna _någonting_.
den där kärlekseuforin som får oss att sväva.
den där påtända, falska lyckan av substanser som får oss att känna något även om vi vet att det bara är en lögn. så ge mig en lögn! för sanningen ekar tom och kall. neutral som en vind som inte betyder någonting. ett andetag i mängden.
en suck utan trötthet. ett ingenting av ingenting.
vad hände med min vilja att se och kalla mina medmänniskor för systrar & bröder?
har jag redan börjat att förtvinat?
har mina muskler redan börjat att dö ut med orken av att ingenting någonsin kommer att förändras och jag kommer att dö innan hamsterhjulet stannar för på och avstigning.
drömmar dör med sömnlöshet.
det är lite ironiskt, don't you say?