och jag vill bara skaka av mig allt. naivt blåser jag in rök i mina lungor som inte tar mig någon annanstans än till skuldkänslorna. men i stunden känns det alltid som en lösning värd att pröva om och om igen.
de små begären förtär mig. jag skäms för mig enfaldighet.
min dåliga karaktär som inte förmår stå emot mina behov.
alltid sätter den korta lyckan framför den långvariga.
de små tingen, de jag lovade att sluta med men som jag alltid faller tillbaka till så fort jag får en chans. den ständiga tröttheten över mig själv.
ni vet. känslan. fan vad trött jag är på mig själv.
vad i helvete håller jag på med? jag behöver sluta. avsluta.
ändå börjar jag om med samma misstag varenda jävla dag.
listan är lång på vad jag behöver sluta med,
och vad jag behöver att akut starta.
vara bättre. duktigare. nyttigare.
snällare. tålmodigare. piggare.
lättare. gladare. ärligare.
det är små ting. visst är det så.
kilon. nikotin. kurslitteratur.
övergående problem som blivit konstanta.
mina löften jag ständigt bryter.
jag vet inte varför jag fortsätter att avge dem.
och jag var klar med dig.
så jävla klar med dig.
ändå nästlar du dig in i mitt liv om och om igen.
det avslutade kapitlet jag läser varje kväll.
den avstänga låten på repeat.
"I'm done feeling like a skeleton, no more sleep walking dead".
så jävla klar med dig.
ändå nästlar du dig in i mitt liv om och om igen.
det avslutade kapitlet jag läser varje kväll.
den avstänga låten på repeat.
"I'm done feeling like a skeleton, no more sleep walking dead".