if I had a penny every time the doctor said..
jag ville välta henne ur stolen där hon satt.
inte nödvändigtvis för att hon konsekvent svarade diffust på mina frågor, eller för att jag inte förstod vart hon ville komma när hon startade en mening - impulserna kom framför allt från curlandet jag utsattes för.
jag förstår. hon har läste en bok i pedagogik och har säkert mängder med erfarenhet gällande cancerpatienter som gett henne övertygelsen att det är bättre att inte svara på frågor, men JAG ÄR INTE NÅGON GAMMAL PATIENT ELLER NÅGON EXEMPEL I EN LÄROBOK! tro mig. jag är en stor tjej. jag kan ta det.
med eller utan bokmärke. efter ett tag fattade hon poängen och vi började att snacka klarspråk. jag fick först genomlida 30 minuter av nonsens och insockrade meningar innan vi kunde ha ett ärligt samtal om framtiden.
det ska inte behöva vara så här svårt.
resultatet:
det blir ingen vaccinering. det respekterades fullt ut, tack och lov.
graviditet är klurigt. det kan gå bra, det kan gå åt helvete.
troligen det sistnämnda, men vi skulle vara optimistiska om framtiden (haha).
cancern may or may not komma tillbaka. nitlott på den frågan.
de goda nyheterna var att cancern inte är ärftlig och inte har uppkommit på grund av min livsstil (om man inte räknar med slampa inom den kategorin) då cancern har uppkommit genom ett HPV-virus. jag vet inte på vilket sätt det skulle vara någon god nyhet, men jag gillar tanken på att det inte har något med mig och mina vanor att göra. go vegan osv.
behöver kanske träna någon gång om året, men annars är jag ju sund. eh.
det är bara ventilation.
lusten att dela med mig mina upplevelser till någon i verkligheten är minimal, men skiten behöver vädras någonstans, vilket skapar måttlösa mängder ord och alldeles för långa meningar i en blogg med en tveksam internetadress.
det kunde ha varit värre, antar jag.
jag är ändå okej, trots allt.