Och vi fördriver tiden i extas.
Brödbak bara för sakens skull.
Vi vet båda två att tiden går fortare och fortare
snabba andetag
hastiga drömsekvenser
tillbaka på noll.
Året har gått fort,
ändå har det stått stilla.
Jag har passerat mina gränser,
och rört mig oceaner från där jag var när tvåtusenelva gick mot sitt slut
ändå kan jag inte lägga märke till någon skillnad.
Varken fysiskt eller psykiskt kan jag märka att det hänt någonting
det är som om att ett år har passerat,
och jag har stått vid sidan av och tittat på.
Har det hänt någonting mer hos mig - i mig, som inte fanns där förut?
Allt verkar vara detsamma. Jag har lärt mig saker jag redan visste,
eller har antagit och sedan fått det bekräftat.
Minnen har gjort mig rikare,
men lärdom?
På mdma blir man kramig och får uppfuckad syn.
På syra blir världen ett blinkande, intensivt inferno.
Jag har inte varit känslolös året som varit,
även om jag inte anser att något revolutionerande har hänt för att förändra min person. Min bästa vän är borta. Hon dog i mina armar och saknaden lever kvar vid varje nytt andetag jag andas istället för henne.
Det känns som att det hänt tusen och åter tusen saker
i världen och omkring mig.
Ändå känns det som att jag inte varit en del av någonting,
och att jag stått stilla medan jorden och verkligheten rusat förbi
utan att lägga märke till att jag hoppat av tåget för längesen.