Det börjar att bli tydligare vilka personer jag vill ha i mitt liv och inte.
Vilka som ger mig energi, och vilka som enbart tar.
Jag gör sakteligen mina val och försöker att hålla alla lågliv på avstånd så gott jag kan.
Problematiken kring dessa val kretsar kring när jag inte längre kan välja bort personer ur mitt liv. När de envist är kvar och jag kan inte göra något åt saken då den personen sitter fast via blodsband.
Jag önskar bara att hon kunde inse hur sjuk hon är.
Hennes manipulationer och projiceringar tär på oss omkring.
Denna ständiga själviskhet, som är maskerad med vänlighet och ödmjukhet till toppen, men som inte är annat än en mantel för att skyla det svartvita och det giriga. Jag önskar att hon kunde se hur sjuk hon är.
Men det gör hon inte. Nu har hon en fil.kand i psykologi.
Man skulle kunna tycka att det borde ha gjort henne mera insiktsfull, men det har bara dragit henne längre och längre bort. Hennes sätt att sätta diagnoser på alla andra utom sig själv. Hennes sätt att skylla sina beteenden på diagnoser och beteenden hos andra. Det gör mig så ledsen att känna att vi aldrig kommer att nå fram till henne. Att vi aldrig kommer få henne att förstå att det är hon som är sjuk - inte alla andra omkring.
Men vi kommer aldrig mötas så länge den insikten inte infaller.
Så länge hon inte inser att ingen människa någonsin går fri från ansvar mellan människor. Det är aldrig helt och hållet någon annans fel.
Man kan inte gå genom livet och tro att man aldrig behöver ursäkta sig eller ta ansvar. Ibland behöver man be om ursäkt även om tanken var god, och ibland behöver man be om ursäkt om man utnyttjat eller sårat, även om man själv inte håller med om den andra personens känslor och upplevelser.
Men jag orkar inte kämpa för upprättelse.
Ingen av oss orkar förklara längre att hennes val och beteenden påverkar oss, och att hon behöver ta sitt ansvar även om det är jobbigt.
Men det händer inte. Tycker inte hon att hon sårat, så har hon inte sårat och våra känslor är obefogade. Det är så lätt för en sjuk människa att böja på allt man säger. Det är så svårt att nå fram till någon som konstant skickar tillbaka det man säger fast i ny ton.
Det är tröttsamt och tärande.
Jag önskar att hon kunde få hjälp.
Jag önskar att hon ser att hon behöver hjälp.
Jag önskar att hon inte var sjuk.
Jag önskar att hon kunde må bättre.
Jag önskar att det var möjligt att bara vända håll och byta väg.
Lämna de som tar min energi, och behålla de som ger.