Jag är så trött.
Nacken gör ont och jag kämpar för att hålla mig vaken.
Det går inte. De 2½h sömn räckte inte.
Jag hatar respektlösa grannar.
Jag hatar det fenomenet oändligt mycket.
Gulligt att de tagit studenten och troligen inte har ett jobb att gå upp till,
eller bara allmänt grattis till nya lägenheten - men behöver ni verkligen fira på en tisdag, på högsta volym till 07:00 på morgonen?
Det är inte okej. Jag kan verkligen inte betona hur inte okej det är.
Det är så respektlöst. JAG har ett jobb. Min sambo har ett jobb.
Dina övriga grannar (som jag känner till somewhat) har jobb eller är sjuka.
Vill du festa hela natten lång sådär Gyllene Tider-klyschigt, så gör det på helger,
jävla wt.
Jag är så trött nu.
Kunde inte förmå mig att somna om efter att musiken tystnat.
Istället låg jag spänd och varje ljud fick mig att rycka till.
Till slut var jag så spänd att ljudet av fågelkvitter fick det att rysa längs hela ryggraden.
Klockan är strax 16:00. Jag är fortfarande stel i rygg, nacke och axlar.
Jag är så ledsen just nu. Ledsen för att grannar utsätter varandra för onödiga sårbarheter. Det är inte helg. Det är inte en okej tid. Det är bara respektlöst.
Det leder till att mina 2½h blir otillräckliga, och idag är jag lätt att förstöra.
Jag är lätt att påverka och jag är oförmögen till försvar.
Jag orkar ingenting. Jag hittar inte orken.
Jobbet ringde och frågade om jag kunde jobba natt.
Med Fisens operation behöver vi alla extrapengar vi kan skrapa ihop.
Att då säga nej känns inte så bra.
Men att ansvara för en avdelning med ett crew på 4 personer (max, inklusive jag själv) med en sån här trötthet känns för riskabelt.
Jag kommer inte att kunna hålla mig vaken, och jag kommer inte att kunna garantera patienterna min, normalt sett, snabba reaktion och tröst.
För jag är för trött.
Så tack, grannjävel.