tvärsjuk.
hoppade upp ur sängen 06:00 och började att göra i ordning mig och allting gick fort fort i huvudet och givetvis har jag fått ynka två timmars sömn på grund av missat intag av meds och förkylning och kvart över sex inser jag att det här aldrig kommer att funka. kunde knappt stå upp. hade inte feber, men det var väl det enda jag inte hade. blev en exakt kopia av J's förkylning.
den som kommer som ett skott och totalt kör över en.
tänkte att jag inte skulle bli smittad men man fick tydligen inte välja.
det var bara att ge sig. men det känns att sjukanmäla sig med tanke på karensdagen. det är dyrt att vara sjuk så man är det inte gärna i onödan.
men är ledig imorgon så tänker att då har jag två dagar att krya på innan helvetet börjar igen. får se hur det blir. måste orka. men J är redan bättre så förhoppningsvis blir jag också frisk/bättre snabbt.
förutom förkylningen är det en tuff dag.
bara vara hemma i en nästan tom lägenhet.
hon är inte kvar och hennes frånvaro är så påtaglig.
hela den sömnlösa natten har jag delat med hennes frånvaro.
det är så tomt utan henne. hon hade legat på mitt bröst och fått mig att må bättre,
men nu är hon inte här och det känns så tydligt.
det är tärande.
juli har precis börjat.
mitt vik har precis börjat,
och jag vill ingenting annat än att avsluta det.
det är för mycket att plugga så intensivt en termin och sedan direkt hoppa på ett vik på 100%. jag klarar det inte. den människa jag är på jobbet vill jag inte vara.
fast jag kan tänka mig att chefen är nöjd. jag gör det jag ska men inte mycket mer.
jag är inte glad och kämpar som ett djur för att patienter ska ha det okej och känna sig sedda. jag kämpar inte längre, så jag antar att jag är en favorit nu.
jag gör det jag ska. pratar och plockar. sen åker jag hem och allting börjar om.
det finns ingen ork kvar i mig.
inte lägligt att vara sjuk heller.
men det måste gå över.
jag klarar inte av tystnaden här hemma.
jag saknar henne.