I natt har jag utsatts för min extrema skräck för insekter.
Två enorma spindlar (vi snackar drömstorlek - de var säkert 1 meter breda) kapade min väg in i trapphuset där jag befann mig.
Jag närmade mig men fegade ur och sprang iväg fullkomligt skakande av rädsla.
När jag efter en stund vaknade kändes det som att hela kroppen var invaderad av små spindlar som bet mig. När man klappar katter kan man få massor av mikroskopiska stötar för att det blir statiskt. Så var hela kroppen när jag vaknade och det kändes som att det var tusentals spindlar som bet mig.
Varje gång jag blundade så kom jag tillbaka där drömmen hade slutat.
I spindelhavet. Det är fan bara vid mardrömmar där man kan återuppta där man var innan man vaknade. Skulle det röra sig om någon klyschig drömprins skulle jag aldrig kunna dra mig tillbaka.
Mardröm nr två var förvirrande och ledsam. Inte skrämmande, men fruktansvärt sorglig och ensam. Jag var utesluten och oönskad. Alla gick bakom ryggen på mig och jag fick inte vara med i den sammanslutning som fanns tidigare.
Jag var utesluten utan att få reda på varför. Ingen dolde att jag var oönskad heller. Den var för komplicerad för att förklara närmre.
Jag undrar om mardrömmar har något samband med att jag är sjuk.
Att mitt fysiska tillstånd påverkar drömmarnas inriktning.
Det vore väldigt intressant att veta.
Jag var i skolan i 1½ h.
Sen fick jag åka hem.
Jag fattar inte att jag åkte dit från början.
Känner mig döende.
Aldrig mera.
Jag är bara så stressad.
Så enormt stressad över tentan, projektarbetet och allting annat jag behöver hinna och orka med. Tiden räcker aldrig till och lugnet infinner sig aldrig tillräckligt mycket för att kunna klassas som lugn.