gårdagen var så tung. så mycket besvikelser och skuldbeläggande.
en ledsam ångest jag inte kunde skaka mig fri från.
och allting läggs på hög. sårbarheterna är på väg att dränka mig.
förkyld, som vanligt. blev smittad av J, som vanligt.
påskmiddag. say no more.
till minne av påskharen som dog på ett kors.
det hela är ganska oklart för mig. kanske mest varför högtiderna tillåts så mycket utrymme. att fira något som redan har passerat är inte för mig.
det är bara lyckliga människor som firar, och människor som tror att lyckan ligger i ett ägg eller under en gran.
och en påskmiddag är aldrig bara en påskmiddag.
det är ett ställningstagande. en röst på vilken familj jag vill tillhöra.
en ständig tävling om vilken förälder jag älskar mest.
det finns ingenting vackert i att fira det som var.
när allting ligger över mig. tynger ner mig.
så blir en glömd auktion på tradera nådastöten.
och jag fann mig själv gråtande över ett par överbjudna veganskor.
som om att skorna var min vita, vegetabiliska val.
jag kom på det för sent, och fem minuter senare var auktionen avslutad och jag överbjuden med 1 kr. det kan förefalla överdrivet att bli så nedstämd över ett par skor. men det var inte bara ett par skor.
det var tävlingen, påsken, förkylningen, jobbet, cancern, skolan, maten och rädslan sammanfattad i ett par svarta tygskor.
jag går alltid i tygskor. i allt för trasiga tygskor.
att då hitta tygskor med käng-sula, jag trodde att jag kunde köpa mig lyckan för en kort stund. men livet slog tillbaka och vann över mig med en jävla krona.